Vid kvällsaktiviteten på Business to Buttons i juni 2008 behövde gycklarna en "frivillig" på scen för ett jongleringsnummer. Självklart blev undertecknad handplockad. Och i den värld vi lever i finns det väl inte en sekund som inte blir filmad, så håll till godo. Och trevlig sommar!

Per Axbom on stage at Business to Buttons 2008 from axbom on Vimeo.

Jättestort tack till Zeljko Spehar på Digital media Consulting som filmade hela konferensen och dessutom satt mitt emot mig på middagen. Därför blev det extra bra kvalitet på klippet som han skickade till mig :)

Lite kul i sammanhanget är att jag precis själv lärt mig jonglera med käglor. Jag funderade på att göra en kupp men tack och lov höll jag tillbaka - det kunde slutat illa; jag är inte lika skicklig som killarna här ännu.

Läs även mina dagsrapporter från konferensen:

• Business to Buttons, Dag 1, 2008
• Business to Buttons, Dag 2, 2008

Och ännu mer audio/video från konferensen, självklart med fler bilder på gycklarna (och mig) också, men även på Don Norman.

• En stop-motion film från Samuel Bengtson
• Foton av Samuel

FRA-killen ringer på vid 7-tiden och kommer in genom dörren för att gå igenom min post, lyssna på mina samtal, registrera mina inköp och leta efter avvikande beteenden. Han skrockar över mina arbetsansökningar och blir fundersam över mitt exemplar av koranen. Två veckor senare kallas jag till förhör om min boksamling om massmördare. Ett löjligt scenario? Kanske inte om två dagar.

Så här är det: mina mail, som går via Google; mina samtal, som går via Skype; mina privata dokument, som jag lagrar på nätet; och mina inköp, som också görs allt mer på internet (till exempel böcker via Amazon) kommer alla att finnas registrerade hos FRA om lagförslaget klubbas igenom imorgon onsdag. Men det är bara datatrafik som går över Sveriges gränser, sägs det. Allt som jag just nämnde gör det.

Det kommer inte vara någon som kommer hem till mig men det är precis samma övervakning som kommer ske, samma intrång i den personliga sfären. Allt i frihetens namn. Vem kommer tolka informationen och avgöra vem som säger rätt eller fel saker? Vem kommer få tillgång till informationen för att på så sätt kartlägga politiska åsikter, uttalanden, och nyhetskällor som annars ska hållas hemliga. Likheten med George Orwells 1984 är så slående att det hela ger mig rysningar.

En övervakningskamera i varje hem. Steg för steg närmar vi oss detta. För vi har väl inget att dölja?

Det är för att kunna övervaka terrorism, säger de. Jag har väl inget att dölja, säger ett fåtal av mina vänner. Vill du inte att de ska hindra terroristerna från att sätta upp ett högkvarter i Sverige? fortsätter de.

1. Jag tror inte på att den nuvarande övervakningen av terrorism är så bristfällig att en massövervakning av svenska folket är svaret.
2. Rätten till privatliv är grundläggande för mig och jag vill inte vara passiv när jag ser att vi tågar i full fart mot en utradering av privatlivet.
3. Var går din gräns? Är det när någon kommer hem till dig och registrerar dina förehavanden? Hög tid att reagera.

Var med och protestera, mejla riksdagsledamöterna och visa ditt missnöje genom att närvara vid folksamlingen utanför riksdagen kl 8.30 onsdagen den 18 juni.

Läs mer:

• Stoppa FRA-lagen nu
• Lex Orwell
• Den nya välfärden
• Intervjuer (podcasts) med riksdagsledmöter, författare, mfl
• Dokument med e-postadresser till alla riksdagsledamöter(PDF)
• Den tyska övervakningsskandalen där en före detta Stasi-agent anlitades för att spionera på journalister

Jag kan inte hålla mig undan från Don Norman utan går även på hans keynote om emotionell design på morgonen dag 2. Något sliten från nattens övningar är jag besviken över avsaknaden av kaffeservering på morgonen. Don muntrar upp genom att berätta om sitt toalettbesök på flyget till Sverige. Tydligen har SAS väldesignade toaletter på sina stora plan som upplevs som rymliga, ljusa och färgglada – utan att för den skull vara direkt större än traditionella garderobsvarianter.

Med utgångspunkt från emotionella beteendevärden som påverkar olika delar av vårt medvetande (visceral, behavioral, reflective) beskriver Don hur design kan användas för att manipulera vår uppfattning om en produkt eller tjänst. Det tydligaste exemplet är våra förväntningar på priset och värdet av vatten beroende av hur flaskan ser ut. Innehållet går ju egentligen inte att särskilja, vatten är vatten, utan det som verkligen skiljer ett vatten från ett annat är behållaren som du köper, ofta i kombination med varumärket.

Bra design och presentation av en vara avgör hur mycket du är beredd att betala. Generellt betalar vi mer för ett vin med riktig kork än ett vin med skruvkork, även om skruvkorken är bättre på att bevara vinet. Inlärda förväntningar påverkar alltså våra köpbeteenden, även om de kan tyckas vara irrationella, om man nu är av uppfattningen att av två likvärdiga produkter så ska man köpa den billigare... Men i Japan är till exempel förpackningen ofta viktigare än själva produkten. Det handlar i slutändan om användarupplevelser, om sociala upplevelser, om att må bra.

Just det: När Don nämnde den ville nog alla i publiken ha en Harmony fjärrkontroll från Logitech; en fjärrkontroll som hanterar alla dina apparater och gör det genom att erbjuda konkreta tydliga alternativ som ”Lyssna på musik”, ”Titta på TV”, ”Sänk volymen”, och så vidare. Så för alla köpsugna kommer direktlänken till Webhallen: Logitech Harmony remote.

Kreativitet

Ocean Observations och Sofia Svanteson är experter på interaktions-, ljud-, industri- och grafisk design för primärt mobiltelefoner. Sofia pratar idag om innovation och kreativitet. Med referenser till Apple, Fredrik Härén, klipp från Bourne Identity, Aliens och egna erfarenheter belyser hon hur viktigt det är med kreativitet, inte bara för att skapa nya idéer, utan för att förändra hur vi lär oss om människor för att skapa bättre produkter.

Här är tips för ditt nästa arbetsmöte eller undersökning:

1. Ignorera vad du redan vet
2. Sluta aldrig fråga varför
3. Lita inte på experterna – prata med nyfikna människor, involvera nyanställda, tänk som ett barn, prata med de som slutat
4. Rör dig i motsatt riktning - fortsätt inte alltid i samma spår i jakten på en lösning
5. Hitta nya ord – med nya ord för olika fenomen är du inte lika låst vid förutfattade meningar
6. Var uppmärksam på detaljer – detta är något du kan träna upp
7. Undvik kokande hjärna – uppstår oftast vid stress och kommunikationsproblem; människor under press tänker inte snabbare

Industridesign

När man går ut från Institutet för design i Umeå har man ett öga för vad som funkar och man har empati för människor – ett par egenskaper som ger möjlighet att skapa produkter som är lätta att förstå och använda. Professor Daniel Fällman berättar hur de tänker kring interaktionsdesign och industridesign; och ger flera exempel på produkter som bemöter människor med en trevligare attityd.

Daniel berättar bland annat om vad de gjort för Umeå Stadsbibliotek när det gäller tillgänglighet för blinda. Varje bok (både ljudböcker och vanliga) har försetts med ett RFID som kan läsas av en liten enhet som besökaren har på fingret. Informationen skickas till en enhet med hörlurar som läser upp vilken bok du pekar på. Nu kan alltså 10-årige synskadade Lukas gå och låna ljudböcker åt sig själv och även tryckta böcker till sin mamma och lillasyster.

Vi får också en inblick i en modell med tre sfärer för att differentiera olika forskningsmetoder som jag inbillar mig kan appliceras inom många fält. Inom design studies handlar det om att diskutera sig fram till lösningar med sina likar; inom explorative design testar man och provar en massa olika lösningar och man har då en generell publik; och i praktical design gör man faktiskt en lösning för en beställare, som då i sig blir en viktig källa för kritik.

Varumärke

Magnus Dahlhjelm, Creative Director på Propeller, förvandlar varumärken till bestående komponenter i en kundupplevelse. Han kastar in varumärket på ett spännande sätt i mixen av komponenter som påverkar hur en lösning ska se ut. Magnus fokuserar på att skapa värdefulla upplevelser genom att skapa kärlekskontakter (love connections) som innebär långsiktiga förhållanden med kunder, som i förlängningen gör dem till engagerade säljare av din produkt eller tjänst.

Taktiken för att lyckas är tredelad:

1. Känn ditt varumärke dess lekplats: vilka andra varumärken känner du till exempel att ditt företag relaterar till
2. Gör så att människor säger aah, ooh och wow – skapa kärlekskontakten genom att tilltala deras behov av attraktiva upplevelser
3. Se till att människor kännner igen, förstår och älskar din produkt – skapa en identitet och kännetecken som särskiljer sig från andra och håll dig till det i allt du skapar

Magnus pratar även om trender för användare...

1. Vi skapar en emotionell kontakt till varumärken och produkter
2. Vi letar efter upplevelser som är meningsfulla
3. Vi fokuserar på rationalitet, trygghet och mening
4. Vi behöver kunna anpassa (customization)

…och produkter

1. Maximera användarupplevelser
2. Högre grad av integration (måste funka med andra produkter och tjänster)
3. Fokus på användbarhet, utseende och visuellt attraktiva gränssnitt

Sammanfattningsvis

En skön konferens med mycket matnyttigt och trevligt mingel. Ibland, efter att ha hört om andra föreläsare, känner jag att jag borde valt en annan session, men det handlar nog mest om att urvalet av föreläsningar är lite för stort.

Den röda tråden i konferensen, som jag var inne på igår, verkar handla om att vi måste bli än bättre på att engagera och involvera organisationerna i hela designarbetet från början till slut, för att både öka acceptans, kreativitet och kvalitet.

Konferensen är bra men visar mycket potential för att kunna bli riktigt, riktigt bra. Jag tror på att:

• Dra ner på antalet föreläsningar och satsa mer på en handfull gedigna, erfarna föreläsare.
• Kör en dag med föreläsningar och en dag med två workshops alternativt heldag med workshop. Man hinner inte ta till sig tillräckligt på 90 minuter. Minst 3 timmar för en workshop, tycker jag.
• Mer utrymme för samtal mellan konferensdeltagarna - detta är något alla konferenser lider av tror jag, men en digital variant kan säkert vara hjälpsam också, så att vi kan gå in och skriva lite om våra upplevelser och förväntningar både före, under och efter. Kanske kan Jaiku-kanalen för From Business to Buttons marknadsföras mer.

Nåväl, konferensen är inte slut för min del, imorgon är det Cooper Day och jag ser fram emot 7 timmar med David Fore. Hinner förmodligen inte skriva något om det utan kommer använda det som inspiration för en artikel under arbete där jag sågar användartester :D så ha en skön sommar alla konferensdeltagare! It’s been a blast :)

Läs också om dag 1 på Business to Buttons.

Missa inte heller att läsa Jaiku-kanalen för From Business to Buttons.

På förmiddagen uppmärksammar Don Norman maskin-människa dilemmat i vår vardag och Kim Lenox från Adaptive Path understryker hur viktigt det är att engagera organisationen i designarbetet från start till slut. Användbarhetstrender går i cykler och konferensen visar hittills att vi som bransch har återkommande problem med att övertyga organisationer om att de måste bygga lösningar som utgår från hur människor är, inte bygga lösningar som ber människor att uppföra sig som maskiner. Taktiken för att nå dit är förstås inte helt lätt.

Hästen och bilen

Don återger analogin från sin bok The Design of Future Things. En ryttare och häst fungerar som en enhet och kommunicerar medelst lösa eller strama tyglar, med röst, med muskelspänningar och så vidare. En teknisk lösning kommunicerar sällan med människan utan drar ingenjörsprogrammerade slutsatser om vad användaren vill - må de vara rätta eller felaktiga - och gör något förutbestämt. Exempelvis: Om du har adaptive cruise control inställd på 110 km/h så kommer din bil att accelerera på avfarten – helt på egen hand - om du har legat och kört långsammare på motorvägen på grund av köbildning.

Det finns ett stort gap mellan vad en människa respektive maskin har för mål, avsikter och utvärderingsmöjligheter. Don berättar om en firma som tänker rätt och bygger in mekanismer i bilar som beter sig mer som hästen. Om du kommer för nära en bil så trycker ratten mot dig för att varna dig om att du är för nära; jämför med en häst som stegrar eller visar oro på annat sätt. Du kan då som människa själv välja att fortsätta köra nära eller backa. Du som människa har kontroll och bilen lyder, precis som hästen – den tar inget eget bromsbeslut men är ett stöd för dig i din körning. Med rätt design kan automatiserade system rädda många liv.

Verktygslåda för en interaktionsdesigner

Kim Lenox från Adaptive Path berättar initierat om flertalet metoder hon tycker vi bör ha koll på, bland annat value curves, prioritization grids, roadmaps, mental models, mood boards och comic storyboards. Hennes viktigaste budskap tycker jag är att slå sig fri från Excel-arken och beskriva problem och lösningar på ett mer grafiskt sätt som är tillgängligt för fler. Det handlar framför allt om att göra organisationer mer medvetna om arbetet som ligger bakom designarbetet och varför lösningsalternativen ser ut som de gör.

En annan aspekt av att arbeta mer med skisser, grafik (diagram, modeller, teckningar) är att det även ökar kvaliteten på ditt eget arbete: om en lösning du presenterar ser alltför färdig ut, eller om man inte förstår den, kommer det att komma väldigt lite återkoppling; om du inte får relevant återkoppling får du inte heller mycket att jobba vidare med för att förbättra lösningen.

På en direkt fråga av mig – Hur väljer man vilken metod som är bäst för kunden - svarar Kim ungefär att man känner sig fram, man pratar med kollegor och självklart har man sina egna favoriter. Det kanske inte är direkt så att man letar efter den metod som är bäst för kunden utan den metod man själv känner sig mest bekväm med, den metod som just nu används mest i företaget, eller av branschkollegor. Det viktigaste är förstås att vara tillräckligt duktig på att tillämpa sin metod.

Adaptive Path är dessutom ett företag som är exceptionellt duktiga på knowlede sharing; de skriver artiklar, tutorials och delar gärna med sig av presentationer på exempelvisi Slideshare – vilket jag alltid imponerats av.

Jag fastnade väldigt mycket för hennes beskrivning av hur Adobes UX team arbetar och specifikt för den TV-skärm som ständigt rullar på deras kontor. På skärmen rullar ett bildspel dit alla på kontoret varje vecka bidrar med en bild från något de för närvarande arbetar med. Då och då går man förbi skärmen och ser att: ”just det, det där är något jag måste fråga om eller använda mig av”. Ett exempel på Innovativ och fungerande kunskapsdelning som bidrar till bättre samarbetsformer och smartare lösningar.

Personas

Många är de som pratar om användare utan att ha träffat några. Inom organisationen har man ofta olika uppfattningar om vad användarna vill. Kanske har alla rätt i någon mån, men vi måste prioritera för vilka 1-3 användare vi bygger lösningen. Vi kan inte bygga en lösning som träffar rätt för alla användare, men vi kan bygga den optimala lösningen för en begränsad typ av användare, som även övriga användare kommer ha stor nytta av. Det är här personas kommer in i bilden; djuplodande personbeskrivning av specifika användare som man vill ska använda lösningen.

Lene Nielsen från Snitker & Co ger på eftermiddagen en systematisk inblick i vad personas är, hur du sätter ihop dem och vilka komponenter som ingår men föreläsningen engagerar mig inte närmare. Tyvärr verkar jag har lite svårt för engelska med dansk brytning, men även mycket svårt med Powerpoint slides som endast består av 7-8 bullet points bild efter bild. Ett snabbt samtal visade efteråt att andra fått samma intryck. Det var lite för ytlig nivå.

Även den övning vi företar oss haltar lite. Utifrån personas som är något kantigt beskriva och scenarier som utgår från extrema situationer ska vi hittar på lösningar. Men en extrem situation är ju egentligen inte intressant för personas, eftersom det är de vardagliga, ofta förekommande, situationerna vi vill bemöta i en lösning. Jag blir skeptisk...

Internet och sociala nätverk i Asien

Miljoner människor ansluter varje dag för första gången till internet. I Asien. Marko Skoric, forskare på Wee Kim School of Communication and Information i Singapore är en fena på webbfenomen i Asien, framför allt då ost- och sydostasien. Han visar många bilder med statistik för att visa Asiens fantastiska tillväxt inom webb och även gaming (konsoller, online games, m.m.) samt karakteristika som utmärker konsumenter i Asien.

Generellt, utan att vara alltför kategorisk, menar Marko att asiater är varumärkeskänsliga och har ett begär efter de allra senaste prylarna. Sjävklart finns även kulturella egenheter som differentierar och etikett som du måste ta hänsyn till om du ska lyckas med affärer i Asien. På många ställen har du till exempel inte namn uppdelade i förnamn och efternamn, vilket är en tankeställare för de som bygger formulär på webben.

Inom sociala nätverk är Cyworld enormt, med ungefär 20 miljoner användare, eller 40% av den sydkoreanska befolkningen. Man driver inte tjänsten genom annonsering utan genom e-handel; vad gäller försäljning av online musik är Cyworld till exempel näst störst i världen, efter Itunes. Fokus är på en lokal nivå: människor som inte är koreanska medborgare måste skicka in fysiska kopior på sina pass för att bli medlemmar; du får alltså inte vara anonym. Cyworlds mål är att integrera din online-värld med din offline-värld, och har en uttalad vilja om att finnas kvar om 20 år, för att du där ska visa dina vuxna barn sina bebisbilder.

Cyworld har alltid varit lönsamt, genom att sälja digitala produkter. Inget är dyrt (cirka 70 öre för en skrivbordsbild) men de drar in i runda slängar 300,000 dollar om dagen. Ett spännande grepp, användbarhetsmässigt, är bland annat att Cyworld öppnas i ett separat fönster som alltid finns i bakgrunden, som signalerar att man är en företeelse som inte har med den vanliga surfningen att göra, och som regel ligger Cyworld alltid öppet på en sydkoreansk dator. Det är navet för kommunikation med omvärlden i ett land där du inte ringer privata samtal på jobbet.

I Japan finns Mixi, med 12 miljoner användare och 87% av marknaden för sociala nätverk. Du får endast gå med via inbjudan och med ett japanskt mobilnummer. Tjänsten indexeras inte av Google – de är inte intresserade av den synligheten. Det handlar om community säger VD:n, inte om ego (en liten vink till MySpace).

Det Cyworld och Mixi gör är att utnyttja kulturella företeelser, kunskap om människor och skapar en lösning med en hög grad av användarvänlighet, innovation och som faktiskt ger användarna det de vill ha. Facebook bygger för en global publik medan Cyworld bygger för en tydlig målgrupp. Bägge tjänster är populära, men än så länge är det Cyworld – som startade redan 1999 – som är lönsamt. Gemensamt för dem är dock att även Facebook startade som en sluten tjänst, endast för Harvard-studerande, sedan endast för Ivy League universitet, innan man släppte på allmänheten.

Markos avslutande poäng är att när gränserna för offline och online suddas ut så är Asien förmodligen den experimentella marknaden som nått längst inom det området. Det är mer självklart att umgås med sina vänner via nätet. Och behovet av alternativa sociala och personliga ytor ökar dessutom i enorm takt om du vill vara med och leka på den marknaden.

Det har varit en bra dag med matnyttig inspiration och trevliga samtal med branschkollegor. Ser fram emot konferensmiddag om ett par timmar. Mer rapportering från Business to Buttons följer imorgon...h

Så ligger ännu ett program av webbtrender ute. I lagom god tid innan han ska vara keynote speaker på konferensen Business to Buttons i Malmö (12-13 juni) så intervjuar jag självaste Don Norman: professorn, företagaren och författaren som myntade begreppet user experience.

För att hinna med intervjun och det avtalade klockslaget med Don var jag tvungen att avbryta ett kundmöte och ta paus i en halvtimme för att ringa Chicago. Alla närvarande förstod tacksamt nog...

• Webbtrender 005 - En intervju med Don Norman

Senaste seriestrippen med Zits av Jim Borgman och Jerry Scott, publicerad av ArcaMax Publishing. Jerry Scott skapade även min andra favoritserie: Baby Blues.

Ruta 1
Pappa: Jag funderar på att starta en blogg.
Jeremy (tonåring): Pappa! Ingen bara bloggar längre!

Ruta 2
Jeremy: Du måste lägga till video och göra det till en vlogg!
Pappa: Okej. Då kanske jag startar en vlogg.

Ruta 3
Jeremy: Pappa! Ingen bara vloggar längre!
Pappa (till sin hustru): Stoppa internet, jag vill kliva av.

Jag började titta igenom TV-serien Kyle XY häromkvällen. I en tidig scen ska pappan i Kyles fosterfamilj förklara att något är hett. Han ropar "hot!", låtsas vidröra föremålet, skriker "Ow!", viftar med handen och gör en liten underlig dans.

Berättarrösten, som återger Kyles tankar, konstaterar sakligt:

Det här varelsen var uppenbarligen en överlägsen kommunikatör. Jag förstod på något vis allt som den sa, och undrade varför andra människor valde att prata så ineffektivt.

Kyle, varandes helt ny och utan språkkunskaper i detta tidiga skede, förstår alltså eftersom orden kombineras med en charad, så som man ibland talar till någon som har svårt att förstå ens egna språk.

Jag skrattade högt åt scenen, som man ibland gör när någon beskriver en komplicerad företeelse på ett fantastiskt enkelt sätt. När jag pratar om tillgänglighet så understryker jag alltid hur viktigt det är att förmedla informationen på flera sätt (bilder får alt-texter, video får skript, text måste utformas så den kan läsas av talsyntes, och så vidare).

Den överlägsna kommunikationen är redundant och uttrycks med en flora av intryck för alla sinnen - som både förtydligar och gör budskapet mer intressant.

I en artikel i dagens CS påpekas att chatt är allt viktigare för företag. Förra veckan rapporterade man om lagringsexplosion på svenska företag där mejlen ökar allra mest. Hmm, det ena fenomenet är kanske en signal om ett behov och det andra en tänkbar lösning, eller vad tror du?

Långsamt men säkert inser många företag att tekniken ersätter mellanmänskliga fenomen och gör dem mer effektiva. Det är interaktionen mellan människor som skapar mervärde. Jag har tidigare vurmat för fikapauser och nyttan av tempoväxling och samtal med personer som har distans till de uppgifter du tar dig an. Du behöver stanna upp för att komma fortare fram.

Pausa för att komma vidare

En chatt kan vara en virtuell mikropaus i arbetet med ett konkret syfte - ett sätt att stämma av något med en kollega, be om en andra åsikt eller rapportera en viktig händelse.

Ofta använder vi mejl för det här avstämningarna och frågorna, men det är lätt att missbruka mejl och i all iver skicka kopior till både kreti och pleti. Den ökande mängden mejl gör att kanalen i viss mån försvårar kommunikation när inkorgen blir svår att överblicka; man har svårt att veta hur en fråga ska hanteras, missförstår tonen, blir till och med osäker på om mejlet verkligen var till mig och får om ett par dagar ett till mejl: "fick du mitt förra mejl?". *suck*

Ska vi slå vad om att mejlet når mottagaren?

Att mejla har blivit lite av ett slumpspel: Har du tur så mejlar du när personen sitter vi datorn och han/hon svarar ganska omgående. Har du otur ser inte mottagaren sin inkorg förrän 20 personer till har mejlat. Och då är sannolikheten betydligt mindre att du får det rappa svar som du förmodligen förväntar dig.

Mejl är inte dött - men däremot kräver det mycket disciplin och en förmåga, nästan fallenhet för, att söka och sålla. Till dess att mejl-verktygen ger oss bättre användarstöd så är chatt-alternativet förmodligen en angenäm ersättare i många situationer.

Fördelar, och nackdelar, med företagschatt

Fördelar

• Du styr själv. Jag kan själv meddela när jag är tillgänglig eller upptagen - och på så vis fokusera mer på arbetsuppgifterna (kräver förstås att du hanterar telefonen på samma sätt)
• Omedelbarhet. Jag får svar direkt istället för att som ett mantra upprepa "Jo, jag mejlade honom förra veckan men han har inte återkommit"
• Lagom avstånd. Chat känns inte lika påträngande som att ringa. Det är också helt ok att svara: "Jag hinner inte just nu". Det är sällan du i mejlform mejlar tillbaka och säger att du sitter upptagen. Svaret är en bättre signal till avsändaren som ändå har fått göra sig hörd och fått en omedelbar mänsklig respons.
• Mindre antal mejl. Need I say more?
• Kortfattad kommunikation. Många människor tycker det är svårt att vara kortfattad i mejl och svävar gärna ut med artighetsfraser som kan vara besvärliga tidstjuvar. I chattform är det mer acceptabelt att ställa en fråga, få ett ja eller nej och sedan avsluta chaten. Alla tjänar på det.

Nackdelar

• Försvårar spårbarhet. I en diskussion kring ett visst ämne, speciellt om man är flera, kan det bli svårt (även om det iofs är möjligt) att hitta tillbaka till vad alla sagt i ämnet. I en sådan situation fungerar det kanske bättre med mejl, eller varför inte ett sökbart forum eller en wiki - som syftar till att just dokumentera beslutshistorik.
• Svårt med känslor. Upprörda känslor ska aldrig kommuniceras i digital form - det blir ofelbart missförstånd och tandagnisslan; Hur många smileys du än försöker lätta upp stämningen med.
• Chattspioneri. Andra kan, i princip, se när du kommer och går till din arbetsplats vilket ger lite storebrorskänsla, men är egentligen inte mer udda än att man har kollegor som man sitter med som har koll på ens närvaro. Många nyckelpersoner som ofta får frågor märker otvivelaktigt en topp av telefonsamtal när de startar datorn, eftersom det i chattprogrammet syns att man just loggat in. Löses bäst med att även stänga av telefonen när man behöver arbeta ostört - det är faktiskt tillåtet!

Chatt kan ge många positiva effekter och kanske till och med bidra till en mer öppen företagskultur, gladare medarbetare och ett fröjdefullt kompetensubyte. Det hänger förstås på ledningens attityd, individernas inställning och tillgången på användarcentrerade verktyg som gör det hela möjligt.

Chatta med mig förresten? Det gör du lätt här: www.axbom.se/chat

Via podcasten Boagworld fick jag nys om MoFuse där jag byggde en mobil version av axbom.se på 10 minuter. Det kunde förstås ha gått snabbare(!) men jag ville ha in min egen logga.

RSS-flöden fortsätter att revolutionera webben och ett i raden av alla tjänster som erbjuder en mashup baserad på denna teknik är MoFuse.

RSS-flöde och egna sidor

Du matar helt enkelt in valfria RSS-flöden som då blir sidor i din mobila webbplats. Det går även att bygga egna statiska sidor som är speciellt byggda för den mobila webbplatsen.

Här ser du resultatet av min egen ansats och numera hittar du alltså min mobila variant via m.axbom.se om det smakar.

Opera Mini och Safari kräver inte mobila sajter

Själv använder jag förstås Opera Mini (Opera Mini 4.1 finns ute i beta-version) på min Nokia E61 och upplever webben som den verkligen ser ut. Med webbläsare som denna och Safari på iPhone kanske det snart är slut på specialanpassade mobila sajter - den funktionaliteten byggs helt enkelt in i befintliga sajter.

Sekundär spaning. "Fuse" verkar vara nästa modeord. Nyligen testade jag FuseCal (fortfarande alpha-version) för att synkronisera olika typer av kalendrar.

Läste ett par bra texter i Financial Times idag. De går bägge ut på att användarna styr it-utvecklingen och it-avdelningen som den ser ut idag är långsamt på väg bort.

I kåseriet The end of the record collection jämställer Peter Whitehead it-avdelningen med vinylskivor.

But just as online music is sweeping away the idea of a physical record collection, software as a service is doing the same for business IT. Applications can be piped in without any need to own, house and maintain all the paraphernalia.

Säg farväl till it-samlingen

Med en näst intill obegränsad tillgång på effektiva arbetsverktyg som tillhandahålls via en webbläsare kan vi undkomma många kostnader för hårdvara, service och support. De flesta företagsledare är dock inte redo för sådana beslut utan vi får vackert vänta till dagens tonåringar får mer inflytande och bänder loss trygghetsnostalgiska fenomen som finns kvar bara för att alltför få vågar lita på att något de inte kan se och klappa på verkligen fungerar.

Ade McCormack påminner oss också om att värdet av IT avgörs av användarna:

All we can hope is that our IT department is responsive to the business, competent and enjoys high levels of trust in the eyes of the users. One could say that the perceived value of the IT function is best measured by the degree to which users are happy with the IT service.

Det handlar alltså inte om att vi ska räkna på hur många minuter användare sparar på den ena eller andra funktionen; det handlar snarare om hur nöjda användarna är med funktionerna och hur väl de hjälper användarna bidra till att företaget tjänar pengar på sin kärnverksamhet.

Och det kan då handla om att våga låta användarna ta hjälp av webbaserade verktyg för att jobba mer effektivt och smart tillsammans med andra.

Banka in budskapet om autentiska, mänskliga kontakter med marknaden

Det är inte kärnfysik, men det tål att upprepas. Många chefer vågar inte ens tänka tanken. Den största rädslan bottnar i en tro på att företagen har så många hemligheter som måste skyddas till varje pris. Till dessa människor kan jag bara rekommendera en genomläsning av Cluetrain Manifesto. Igen och igen och igen.