Anders Lotsson kåseriade idag i CS om begreppet ubiquitous computing som forskningsvärlden tagit till sig som ubik it. Jag travesterade direkt och insåg att jag plötsligt fått namn på vår tids uppkopplade släkte: den ubika människan.

Ubik (eller ubiquitous) innebär att något är hela tiden närvarande och alltid överallt. Tanken med ubiquitous computing är att datorer är inbäddade i vår vardag till synes osynliga men alltid närvarande. Globalt närvarande.

Ubika människor

På samma sätt kan vi alltså tala om den ubika människan: en person som på samma gång väljer att vara närvarande på MSN och Google Talk, mikrobloggar på Jaiku, uppdaterar status på Facebook, läser relationsflöden på LinkedIn och diskuterar flitigt på bloggar. En ubik människa är alltså överallt, hela tiden, och inte heller bunden av företagsväggar eller landsgränser – på ett sätt som bara är möjligt i dagens it-ålder.

Det var när jag uppdaterade min kontaktsida häromdagen som jag insåg att allt inte stod rätt till: bara på den sidan listar jag 11-13 sätt att nå mig (beroende på vad man räknar som kontaktväg). Men jag vet samtidigt att jag är långtifrån ensam om beteendet och har fiskat efter en förklaring till varför vi beter oss som vi gör, vi som inte kan gå en dag utan att lägga ner metkroken i RSS-flödet.

Idag fick jag napp, och insåg att vi alla helt enkelt är ubika människor av naturen. Vare sig intresset är medfött eller odlat: när tekniken kom så omfamnade vi den.