FredagsbubbelI dagens program har jag förmånen att prata med Sandra Wissting, lärare och e-utvecklare i Nacka Kommun som också driver bland annat bloggen Från Sandras Horisont. Sandra jobbar entillen (1:1) med en årskurs 4. För oss som inte hajar lingot så betyder det att varje elev i Sandras klass har en egen bärbar dator som skolan tillhandahåller.

Det hela startade i Maine i nordöstra USA där guvernören redan år 2000 fixade bärbara till sjundeklassare, trots att 4 av 5 lärare var emot det. Antalet skolkande barn gick direkt till noll. Företeelsen spred sig vidare, bland annat nu till Nacka i Sverige, via Falkenberg.

Det lät nästan för bra för att vara sant i mina öron och jag ser framför mig alla dessa elever som surfar och insuper kunskap i ett galet tempo som gör dem långt överlägsna sina jämnåriga i övriga landet. Jag var helt enkelt tvungen att ringa upp Sandra och höra vad det hela handlar om.

Läs mer:

Flera artiklar jag läser i ämnet tycks söka bevis på att barnen lär sig bättre genom att ha tillgång till en dator. Jag vill vända på det och använda ett citat från Sandra ur intervjun:

De är där vare sig vi vill eller inte och vi måste lära dem att hitta rätt.

Datorer och internet kommer vara en del av i stort sett alla barns vardag för all överblickbar framtid. Genom att lära dem använda datorer och internet som verktyg så gör vi dem bättre förberedda på att klara av samhällets krav, bättre på informationshämtning och källkritik.

Det är snarare tjänstefel att inte göra datorerna till en integrerad del i skolgången.

Som jag säger i intervjun: jag började själv använda dator i mina skolarbeten när jag var tio år. Det var 1984 i Saudi Arabien, hela 25 år sedan!