Det finns många olika förklaringar till uppkomsten av traditionen att luras den 1 april, men jag har en favorit. Jag får återbesöka Konstantin den store, romersk kejsare år 306-337 – och hans narrar.

magnus-betner-by-axbom

Det är viktigt att ha i åtanke att hovnarrar var den romerska motsvarigheten till vår tids ståupp-komiker och tredje statsmakt. Det var narrarnas uppgift att sätta saker i sitt rätta perspektiv, med humor.

Konstantin den store, även Flavius Valerius Constantinus , var tack och lov inte utan förståelse för detta. När en grupp narrar hävdade att de kunde styra riket mycket bättre så lät han dem hållas. Han lät en av narrarna, en man vid namn Kugel, vara kejsare för en dag.

Kugel såg sin chans och utnämnde dagen till absurditetens dag, en årlig tradition som sedan fick fäste.

Komikerna gör ett bättre jobb än journalisterna

Jag gillar denna förklaring eftersom den återspeglar hur det, även i modern tid, har blivit narrarnas roll att häckla samhället men också att läka det. De ser igenom orätt och belyser det så att gemene man förstår.

Det här är också ämnet för SR-programmet medierna från 9 mars: Satir som mediekritik, där Lizz Winstead levererar spaningen att komikerna gör ett bättre jobb än journalisterna.

Låt Magnus styra

En av vår tids genier när det gäller just att belysa orättvisor är Magnus Betnér , en man som gärna fick styra landet under en dag.

Vad säger ni? Det är nog dags att absurditetens dag får firas på traditionellt vis igen: med Magnus Betnér som statsminister.

ps: Det finns bara ett fel med historien om Konstantin den store och Kugel, och det är att det är aprilskämt från en historieprofessor på Boston University, Joseph Boskin. Kugel var mest något han var sugen på.

ps2: Jag har skrivt en rätt rolig politisk krönika om korvar där Konstantin den store är nyckelperson.