Jag publicerar en av mina dikter som jag skrev för snart 20 år sedan. Det var under en tid när det skrevs mycket om organhandeln som en inkomstkälla för fattiga, samtidigt som Rwandas inbördeskrig kulminerat i folkmord. Illustrationen är från idag.

om-man-kisar-axbom

Om man kisar.

Om man kisar mot jorden långt bortifrån
från en plats i rymden där rymden är varm
så syns jorden nog vacker som himmelens son
som diar i ljuset i solmoderns barm.

Men om man står på jorden och med människors röst
hyllar all värme i världen som stundar
när små barn skjuts sönder vid mödrarnas bröst,
då står man nog vackert blint och blundar.

För visst får man skratta när ljuset är väckt
i en pirrande kärlek som solstingets stick
och visst får man gråta när ljuset är släckt
så ensam, så liten, i sönderfallsskick.

Men ibland man vaknar när jorden krystar
och ögon tvingas öppna – de kan inte sova
i skriken som höjs och i skratten som tystar
när människor leker med människans gåva.

Idag slets Santos seende ögon ut
av en fattig läkares krampiga hand
för att skickas bort och säljas till slut
till en betalande man i ett annat land.

Om man kisar mot jorden långt bortifrån
från en plats i rymden där rymden är varm
så syns jorden nog vacker som himmelens son
som diar i ljuset i solmoderns barm.