Publiceringsverktyg är inte särskilt användbara

Den här artikeln publicerades i Computer Sweden den 12:e maj 2005, dock i något nedkortad form. Du kan läsa CS-artikeln om du är prenumerant på CS.

CMS:er, publiceringsverktyg, Web Content Management Systems; kärt barn har många namn. De flesta företag har ett eller är i startgroparna för att införskaffa ett. I Sverige brottas ett antal sådana verktyg om marknadsandelar och jag vågar påstå att EPiServer har täten just nu.

Men hur bra användbarhet har de?

Som användbarhetsdesigner ser jag en mängd saker som en normal användare inte lägger märke till, men som ändå påverkar dialogen mellan människa och webb. När jag tittar på de sajter som är byggda i publiceringsverktyg ser jag flertalet svagheter:

• Adresserna till sidorna är rappakalja, ett värdelöst steg bakåt i evolutionen (se exempelvis sapa.se, polisen.se, saab.se )
• Man använder JavaScript för länkar, främst i menyer, utan HTML-alternativ. Alla borde väl veta bättre nu? (se falkenberg.se, fammi.se, svenskahem.se)
• Procentandelen kod jämfört med information på sidorna blir ofta bisarr (nej, stort och tungt är faktiskt inte klockrent på webben)
• De mest enkla kraven på tillgänglighet ignoreras (ja, det finns några miljoner som bryr sig):
  • fel HTML-kod för rubriker
  • ingen dokumenttyp angiven
  • bilder saknar ALT-taggar
• Flera sajter är uppbyggda i så kallade ramar, vilket försvårar ytterligare för sökmotorer och vissa alternativa webbläsare (se sbab.se, apoteket.se, arkitektkopia.se, smhi.se).

Alla fel och brister jag ser försvårar för människor, sökmotorer och webbläsare; som du säkert vet nu finns det ett gäng webbläsare förutom Internet Explorer som används av entusiaster och av människor med syn- och rörelsehandikapp.

Hur blev det så illa?

Fokus på webben är oftast möjligheten att få ut innehåll snabbt, att kunna ändra och redigera texter i så gott som realtid: sådant som ger webben en konkurrensfördel framför andra medier. Därför underlättar publiceringsverktyg just detta: att publicera information på ett hyfsat enkelt sätt.

Ett enkelt publiceringssystem likställs ofta idag med ett system som har ett WYSIWYG-gränssnitt: ett formulär som påminner om Word med knappar för fetstil och punktlistor. Det är tid och energi som lagts på att göra det enkelt att publicera, även om komplexiteten i att få detta att funka hela tiden fött nya användbarhetsspöken.

Och att få ut dålig information snabbt gynnar ingen. När snabbheten tar genvägen förbi informationsspecialister, målgruppsanpassning och ibland även affärsnytta så har vi egentligen bara lyckats publicera några tusen värdelösa sidor till vars existens bara ökar vår kollektiva informationsstress.

Vad kan du göra?

En del av de brister jag ser går att åtgärda med bättre innehållsmallar. Men saken är den att man förväntar sig och, med all rätt, litar på att leverantörerna av publiceringsverktyg arbetar i enlighet med de standarder och rekommendationer som finns för webben. Det är dags att ta leverantörerna, och mallutvecklarna, i örat.

Det går ofta att hitta en mängd javascript och stilmallar i sidorna. Sluta upp med det! De ska ligga separat och länkas in, så att de inte tar plats på sidorna. Javascript-länkar? Lägg av! Med små enkla medel kan vi förbättra mycket.

Visst kan vi alla skylla på mallarna men två sanningar kvarstår:

• Som webbansvarig förväntar du dig att din webbleverantör har koll på läget och kan rådge dig i de här frågorna.
• Som webbansvarig har du det slutgiltiga ansvaret för att så många som möjligt kan se och använda webbplatsen.

En uppdaterad kravbild krävs

Det primära kravet på publiceringssystem idag är att de ska tillåta enkel publicering av information – och det gör de, oftast. Men som kommunikationsvetare måste fler webb- och informationsansvariga dra sig till minnes att det ligger lite mer än knapptryckningar bakom värdefull information; då menar jag inte bara vad gäller innehåll utan även hur innehållet presenteras för användarna.

Genom att titta en bit längre än den visuella designen upptäcker vi, och kan påverka, detaljer som gör det lättare för sökmotorer att hitta våra sidor, lättare för människor att ta till sig information och lättare för människor att hitta rätt bland sidorna. Det är dessa detaljer som måste upp ur verktygslådan och bankas in i kravbilden.

Och visst, det kan fortfarande gå fort att publicera information, om det är det som får din mage att kittla av välbehag.

Per Axbom
Användbarhetsdesigner på Lumano