Fick svårt att sova efter programmet om näthat och diskussionerna efter. Vill så innerligt förstå hur människor blir monster. Hur de utan startsträcka kan gå från att handla mjölk på Ica till att fullständigt tillintetgöra en annan människas liv och minutrarna senare återgå till vardagen igen. Utan några som helst insikter eller förståelse för konsekvenser av det egna beteendet.

Det verkar finnas flera olika beteenden, men ett jag särskilt kunde urskilja ur Uppdrag Gransknings program Män som näthatar kvinnor, är hur forum kan fungera som spel – där det handlar om att chocka mer än andra med de smutsigheter man skriver. Föremålet (människan) för förolämpningarna är sekundär och sakfrågan är knappt relevant. Det är en makaber hobby där nätets forum blir spontana arenor för skådespel och underhållning på bekostnad av människors lidande. En egen amfiteater för smärta.

Det är inte ens hat. Hat vore att känna något, men dessa människor har ett ekande tomrum i hjärtat.

Jag bearbetar bäst genom att skissa. Klockan har passerat midnatt och min teckning får därför bli torsdagens -inlägg:


Verbal misshandel i en skiss

Observera att jag tycker det är viktigt att skifta fokus från ordet hat till att rubricera fenomenet enligt vad det faktiskt är: Verbal misshandel